Vitmögelost

För många är vitmögelostarna det allra bästa bland ystade produkter. De är ofta krämiga i konsistensen och både milda och karaktärsfulla i smak och arom. I denna grupp återfinns välkända giganter som Brie de Meaux (en av mina favoriter) och Camembert, men också andra topp­ostar som Chaourche Coulommiers, och Brillat Savarin.

I vissa ostindelningar utgör inte vitmögelostar en egen grupp utan klassificeras tillsammans med andra krämiga ostar, som exempelvis de tvättade.

Vitmögelskalet utvecklas bland annat genom att mjölksyrebakterier tillsätts vilket får fart på mögelsvamparna. Det vita möglet ger en betydligt mjukare och mer diskret smak än grönmöglet och ger finstämda ostar med många aromer, ofta med en gräddig eller smörig grundsmak.

Vitmögelostar mognar utifrån och in. En fara är att kärnan i bitarna kan vara alltför hård eller rinnig, något man bäst avgör genom att trycka på sidorna på osten.

Många av ostarna har smaktoner av nötter, rå svamp och kokta grönsaker, men de flesta äger också friskhet och skärpa. Ammoniakdoften kan vara påträngande, men betyder sällan något negativt för vitmögelostar. Bakom de nästan luddiga skalen gömmer sig de mest intagande innanmäten man kan tänka sig.

Ikväll blev det Coeur (betyder hjärta på franska) de Lion Le brie. Inhandlades på Coop Nära i Hörnefors och den var fantastiskt god. Till detta serverade vi rostade valnötter (nötter blir så mycket godare om man rostar dem). Jag gjorde en lite mer LCHF baserad marmelad på Blåbär och hallon till. 2dl frysta blåbär och hallon som jag kokade med 2tsk sötrix flor. Och till detta serverade vi strimlad blekselleri och strimlad grön paprika. Oj vad gott det var.

Vitmögelostar gifter sig oftast med ett rött relativt kraftigt vin. Côtes-du-Rhône eller en Bordeaux.